on, on and on.

Snön är här. Jag hatar det.
Jag hatar det här, livet är som ett timglas.
Ett jävla timglas som man hela tiden måste vända på, varje gång den 1 januari vänder man det och det börjar om och om igen. Vinter, vår, sommar, höst. Vinter. Vår. Sommar. Höst. Om, om, om och om igen går det. Året runt varje dag.
Jag är trött på det. Trött så samma gamla årstider om och om igen.
Sanden rinner sakta tills det har gått de dagar, de veckor och månader till det är stopp och dags att vända igen. Samma visa hela tiden.
Är det så konstigt om man vill ha en förändring?
Jag vill att något annat ska hända i mitt liv.


Det värsta med ensamheten är att man inte har någon att dela den med