Varför är kärlek så olyckligt. Denna känsla som beskrivs att vara så underbar och fantastisk. Visst den kan vara lycklig i början men om man gifter sig skiljer man sig lika fort. Av en liten skitsak eller att mannen är otrogen med hans sekreterade på jobbet, träffar helt enkelt en ny. Ja, det är alltid olyckligt i slutändan, hur lyckligt och underbart den än känns i början. Varför ska det vara så?
Gamla sagor och myter inbillar oss att det finns prinsar, prinsessor och drakar. Men även att man också kommer hitta sin egna prins en dag, han som är den rätte. Varför ger dom oss falska förhoppningar?
Ska man skylla på de vuxna, eller är bara på världen och livet för att det är uppbyggt så?
Jag läser berättelser i olika böcker och luras varje gång, men denna gång känns det fan så verkligt, jag vill ha en kille som Jimmy. Jag vet att han finns nånstans där ute, det gäller bara att leta rätt.
