Saffran spela spela klarinett idag och jag titta på. Hon är duktigt och det ganska var kul, även fast jag tycker det är tråkigt med klarinetter, trumpeter och sådana saker. Jag kan även säga att hennes klarinett hade ett antal fler knappar än Bläckvards Klarinett från Svámpbob Fyrkant har, haha. Skulle aldrig klara av att spela det.
Annars är jag nästan desperat, det är säkert. Jag vill vara kär, men nu finns det längre ingen att vara kär i. Jag hatar kärleken men ändå så älskar jag det, ja, det är alldeles förjävligt. Ni som någon gång har varit kär vet hur det är. Hur det är att bli varm i hela kroppen, le fånigt stort så fort man tänker på sin kärlek, ständigt ha denna personen i tankarna och allt det där härliga men ändå jobbiga.
Hjärnan får nog kortslutning lite halvt ibland. Vilket min fick nu. Jo, jag letade överallt efter min mobil, 'Var är den?, VAR ÄR DEN?', vänder upp och ner på alla väskor och ut och in på alla fickor men hittar den ingenstans. Var kan det idiotiska mobilapparaten vara? När jag satt mej här igen ser jag att den är inkopplad i USB-kabeln, eftersom jag laddar över bilder till datan. Snurrigt är det allt.
Det här inlägget blev väl sådär, ingen riktigt bra info eller något.
tjatja
