fredag 15 januari 2010

I understand every word you saying

Kärlek. Det är ett ord som man kan tolka på många olika sätt.
Det är ett starkt ord som har en stor betydelse.
Hata är också ett starkt ord som används alldeles för ofta, som även det är ett väldigt starkt ord. För att beskriva sin kärlek till någon säger man till 'jag älskar dej', om det är tvärtom säger man 'jag hatar dej'. Älskaälskaälska, hatahatahata.

-
Myterna och sagorna ger oss
hopplösa förhoppningar om
kärlek som vi blir hjärntvättade
av när vi är barn. Det finns inga
drakar. Jag kommer aldrig bli
en prinsessa som blir räddad i
nöd av en prins som kommer
galopperande på en häst. Nej,
det finns inga drömprinsar
-


Varför är kärlek så olyckligt?
Visst, det kan vara lyckligt och
kärleksfullt i början, men om
man gifter sej, skiljer man sej
lika fort. Av en skitsak eller att
mannen är otrogen med hans
sekreterare på jobbet.
Ja, det är alltid olyckligt i slutändan.
Hur lyckligt och underbart det än
känns i början.
Varför ska det vara så?


-
Gamla sagor och myter inbillar oss
att det finns prinsar, prinsessor och
drakar. Men även att man kommer
hitta sin prins en dag, han som är den
rätte.
Varför ger dom oss falska förhoppningar?

-

Jag tror på kärlek.
Trots dessa texter/dikter/ord, vad man nu ska kalla det, som jag klottrat ner på ett papper så tror en liten del i mej att det finns riktigt kärlek. Att man kan hitta den rätte och vara livet ut med denna person. Något vackert. Ändå hatar också det och tycker att det bara är en stor lögn alltihop.

Även om jag någon gång i världshistorien hittar min andra halva så kommr jag aldrig, och jag menar aldrig att gifta mej. Det står jag fast vid. Vi kan leva lyckligt utan giftemål hit och dit, fram och tillbaka. Gifta oss, skilja oss och hit och dit.



Jag ska lämna dej bakom mej helt nu,
tack för att du svara,
jag förstår dej till fullo