Si eller så

Jag var mycket bättre på att skriva inlägg förr har jag insett nu. Då kunde jag bara låta fingarna flöda över tangenterna, nu tänker jag bara alldeles för mycket, hela tiden. Det är då det inte blir bra. Om man alltid tänker på hur man skriver, om det är bra eller dåligt om man skriver si eller så, då blir det inge bra alls.


Jag har börjat läsa igenom inläggen på den bloggen som jag hade tidigare och.. ja, det var bra och jag gillar sätter som jag skrev på då.


Nu tänkte jag prova det, att bara skriva, alltså inte tänka på om det är bra eller inte, vilket jag har gjort hittills.

Just nu tänker jag, hur konstigt det kanske än låter, på mitt hår.
Jag tänker på hur mitt hår har varit under mina år på denna jord.

Först var det mor, min lilla mamma som fixade till mitt hår i olika frisyrer tills den dag kom då jag ville göra allt själv. Ni vet, den åldern man tycker att man är jättestor, nästan vuxen och tycker att man kan det mesta själv utan någon som helst hjälp. Då minns jag att jag började ha olika 'hårperioder'. Att istället för att byta varje dag, hade jag hårband några veckor, hästsvans några vecka, hårspännen i luggen några veckor, etc etc.
Jag minns när jag stod där vid spegeln i hallen och tänkte på vad jag skulle ha nästa gång det var dags att byta frisyr igen.

Det var efter att jag hade sett mej själv på skolfotot i 3'an som jag slutade men mina såkallade hårperioder. När jag hade haft perioderna i olika veckor började jag med terminer och år. Och det var i 3'an som jag körde med 'bakåtslickat' och en hästsvans bak på huvudet, jag trodde det var så fint och att det var helt rakt och slätt. Men icke. I 3'an fick jag för första gången sitta på skolfotot, annars har det alltid varit 'min plats' på översta raden, den första från vänster. Men det året fick jag sitta. Sekunder innan satte jag upp håret i min speciella hästsvans, jag ville ju vara extra fin där jag satt. Men det blev en stor besvikelse när jag såg det skolfotot och att håret stack upp lite här och där, inte alls som jag velat ha det!

Fast, jo, juste. Efter det misslyckade skolfotot hade jag faktisk en till hårperiod ett tag. Det var att ha håret uppsatt. Jag kunde verkligen inte ha utsläppt! Det kändes så hemskt och ovant och usch.. men tillslut 'lärde' jag mej t.o.m det, att ha både utsläppt och uppsatt.

Just nu vill jag bara raka av allt ihop, göra en 'Britney', en 'Sanna Bråding' och bara raka av det. Då blir det även en blivande 'Daniela'. Jag menar, håret växer ut igen. Ska nog passa på att göra det när bror klipper sej. Eller om jag gör det om ett halvår, i sommar, då det är varmt så slipper man frysa skallen av sej, ja, självklart ska jag ha mössa men ändå. Sen är det bara att låta håret växa, växa och växa.

Bra idé eller dålig idé?
(ja, ni/den/det som läser denna blogg kan ju ta o kommentera vettja ;) )

Bye!